Jag har grävt några gropar för trampstenar. Fyra var ganska lagom i stöten för mig, blanda en halv skottkärra betong, bära ett par hinkar grovt grus och sedan var det dags för fika! Den färdiga ytan för varje sten blir ganska stor jämfört med vad en fot gör i marktryck. Jag grävde med en skyffel för att inte röra upp för mycket under gruset och för att få det så jämnt som möjligt.
Jag la lite markduk (naturligtvis!) i botten och toppa den med en dryg kvarts hink med grovt grus. Planade ut gruset med händerna och trampade till det. På det la jag en liten bit av ett armeringsnät.
Lyxig betong, färdigblandat, hör inte till vanligheterna att jag köper. Jag brukar köpa cement och blanda med "vad som bjuds för tillfället". Det finns alltid någon hög med grus eller sand på tomten som man kan använda. Men jag räknade ut att "vad som bjuds för tillfället" inte skulle räcka denna gång så istället för att köpa mer av "vad som...." så blev det köp av några fler säckar med färdig betong istället. Ca en tredjedels hink hällde jag över armeringsnätet och stötte med skyffelns kant ner i betongen så den fördelade sig fint över ytan och letade sig ner i det grova gruset.
På med de fyra marktegelstenarna. Sedan var det till att passa in dem någorlunda i våg och justera in steglängden som vi bestämt till 45 centimeter. Därefter fick man också justera in stegen i rätt riktning i plan. Om de nu inte blir helt rätt i riktning eller om vi ångrar oss om dragningen så är tanken att de ska gå att "knuffa" lite. Färdigt mått på dem är c:a 450 x 300 mm och de väger sisådär en 25 kg så de borde ligga still.
Markstensvägens högsta punkten är här där vi passerar brunnen, röda locket lite längre bort i bilden. Upp till den och ner på andra sidan så "bröt" jag några av stegen på vägen så det blev lite "berg och dalbana". Det blir till att hålla ordning på fötterna och inte tro att det är slätt som ett salsgolv.
När jag hade lagt sten i de fyra groparna så såg det ut så här. Jag hade tänkt avsluta för dagen men det fanns lite "lyxbetong" kvar i skottkärran så det blev till att gräva en grop till. Stenarna lutar men inte fullt så mycket som det ser ut. Det är c:a en centimeter i verkligheten. Man vill ju försöka undvika att få eventuellt vatten att stå kvar på markteglet så det blir ishalka när den tiden kommer.
Våra Miscanthus Malepartus har hamnat lite för torrt och blev för andra året i följd bara 130 centimeter höga...
men vipporna får en grandios färg. Vi ska väl flytta någon och ändra lite på markförhållandena till nästa år.
I uterummet har vi lagt in klinker, granitkeramik. Klinkern köpte vi på Bauhaus innan huset var färdig för 2 och 1/2 år sedan. Klinkern har fått ligga och vänta på olika ställen runt om på tomten på sin tid och nu blev den. Än så länge ligger den helt löst på trallgolvet. Det ligger ett tunt plastnät mellan för att det inte ska bli så stumt. Trampar man på ena sidan på klinkern kan några av dem tippa någon millimeter så det ska bli silikon på sina ställen. Jag gav mig den på att jag skulle ha sönder en platta bara för att se hur mycke de tålde. Jag hoppa som en tok på några av dem, mitt på, i hörnorna, stod på plattan med ena foten och sparkade med den andra men det var tji i helvete att få sönder fanskapet. Det blev ett totalt misslyckande och jag fick ge upp. Enda resultatet blev att jag fick ont i fötterna och i benen. P
